..börjar vakna i takt med att snön smälter. Var i Sundsvall i dag till akupunktören ( tillika min qigonglärare) jag går hos och där kändes det verkligen som vår med bitvis knallgröna gräsmattor. Underbart - de korta sträckor jag fixar att gå njuter jag oerhört. Inte som förut då jag halvsprang. Inget ont som inte har nåt gott med sig.
Synd att det ska vara så förbannat dyrt att gå till nån privatpraktiserande. Man behöver ju oftast få behandling ett antal gånger innan man ser ett resultat - men innan dess har de flesta slutat för att det gör ett så djupt hål i plånboken. Speciellt då man är sjukskriven. Men det är otroligt skönt och något alla egentligen skulle unna sig några gånger per år medan man är frisk. Tror man skulle ha igen det.
Det är lätt att deppa i hop som sjukskriven. Allt blir en lång väntan och att inte veta tär på krafterna. När jag tycker som mest synd om mig själv så tänker jag på min 96-årige farbror som miste fingrarna i en olycka som 14-åring. När han i somras berättade om att han nyss hade börjat spela dragspel när olyckan skedde. En dröm som gick upp i rök. Ändå har han kämpat på och nu är han äldsten i släkten. Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar