Härlig är jorden

Trodde nog jag skulle få några fler kommentarer på mitt senaste inlägg om ångest men icke. Lite synd för det är alltid kul med reflektioner. Ser att många läser men antingen så vet man inte vad det är eller så är det för privat. Jag ser det ju inte riktigt från den synvinkeln. Kan jag hjälpa någon genom att skriva om mina egna erfarenheter så är jag nöjd. Då skiter jag fullständigt i vad folk tycker att man ska hålla för sig själv. Om alla gjorde det så skulle vi stå och stampa på samma fläck och det vill då inte jag i alla fall. Livet är för kort för det.

Nog gnällt om det.Det är vår och som vanligt så finns det massor jag vill göra ute. Även om jag inte kan ränna runt som förr så får jag fokusera på det jag faktiskt kan göra. Om jag kan vara i stunden så finns det massor av saker att njuta av. Man kan ju faktiskt stå på knä eller ligga o rensa ogräs. Problemet är att när jag börjar gräva så får jag hjälp av Alice - och hon gräver djupt och fort och inte där jag vill. Skulle bli en utmärkt lavinhund.

För några år sedan när jag var i mitt esse så planterade jag doftväxter hej vilt med tanken att det alltid skulle finnas något som doftade och blommade hela sommaren. Men det som då var litet och tanigt har nu tagit över det mesta utrymmet i rabatterna och nu måste det till både en nyplanering och nyplantering.

Apropå doft så ska vi byta brädfodring på västersidan av huset i år och då ryker mitt favorithörn där jag suttit så många försommarkvällar på min "ljugarbänk" under blommande, ljuvligt doftande kaprifol med ett glas vitt. Vi har sol hela dagen men det är när den dalar där i väster på kvällen och det börjar bli lite kyligare - som kaprifolen formligen däckar en med sin doft. Det är korta stunder men det gör mig lycklig bara att tänka på dom.

För det är det lilla som är det stora i livet var det någon klok som sa.

Kerstin Stjärne har skrivit en bok - "Härlig är jorden" -om sitt arbete med att anlägga en kryddträdgård. Rekommenderas verkligen till den som är intresserad av växter och dofter. Hon har med en liten dikt där som så bra beskriver känslan.

Åter till sinnena
" Det är förstås en flykt
men ännu mera en tillflykt,
till jorden och dess frön,
till nävarna och näsan,
till sin egen botten"

Bättre kan det inte sägas.