..dock bara för att hälsa på. Jag ska ärligt säga att det var med blandade känslor jag åkte dit. En del av mig vill träffa arbetskamraterna och eleverna - den andra delen känner sig uppstressad och vill helst stanna hemma. Tankarna kommer att hur ska jag någonsin kunna hålla den här farten igen?? Kommer jag överhuvudtaget tillbaka? Om inte - vad gör jag då??
Och så¨är hjärnsnurren i gång..
Men det var jättekul att träffa alla och så småningom kunde jag bara slappna av och njuta. Vi är ett bra arbetslag och jag kände mig verkligen välkommen. Saknar allt bus och våra sjuka skämt.
"I'll be back"
...och vi saknar DIG! <3 Vem vet vad som väntar i framtiden - Se tiden an, Gittan,det kommer en dag så småningom då allting klarnar!
SvaraRaderaKram!
Försöker tänka så. Det löser sig.. Hakuna matata :)
RaderaDen sociala delen av ett jobb är i långa loppet värt mer än själva jobbet även om också det kan vara värdefullt. Tids nog kommer du att känna att du också orkar mer och då är du snart tillbaka :-)
SvaraRaderaÖnskar att det är så, Binga. Jag känner att jag skulle vilja dra ner tempot även på jobbet. Jag vill inte komma tillbaka för att däcka en gång till...
Radera