Nio månader av vånda men även av en välbehövlig vila. Att få några timmar i tystnad varje dag är en lisa för en stressad själ. Jag inser nu att jag varit ljudkänslig i många år. Minns hur jag slängde mig på off-knappen när ungarna ville lyssna på radio i bilen på väg hem från fritids.Jag hade varit i skolan hela dagen och min oväsenkvot var fylld till brädden .Jag som älskar musik ville bara att det skulle vara tyst.
Inte alltför överraskande då att många lärare får en hörselnedsättning efter ett antal år i yrket. Tror jag är en av dem.
Men längtan efter musik och sång börjar komma tillbaka.. Det ljusnar även på den fronten...
Kommer att tänka på en dikt jag läste som 9-10-åring och som - av nån konstig anledning- fastnade i mitt minne. Vet inte vem som skrivit den:
"Min själ har en brinnande längtan
från människors oro och strid
till eviga, ensamma världar
till blommornas doft och frid
Där ser jag en levande blomma
som människors ögon ej ser
Ty ögonen äro så tomma
på glädjen som livet ger...."
Nån som känner igen den? Har googlat men inte hittat den. Vore kul att veta vem upphovsmannen/ kvinnan är.
Känner så väl igen det du skriver om ljudkänsligheten och oförmågan att lyssna på musik, framför allt högljudd musik. Förr spelade jag alltid mina skivor när jag t.ex. städade och helst på högsta volym, men aldrig nuförtiden. Helst ska det vara tyst när jag är hemma och ledig.
SvaraRaderaDikten känner jag också igen och kunde den nästan lika bra som du men jag vet inte vem som skrivit den. Skulle kunna vara Karin Boye eller Edith Södergran...
Tror inte det för då skulle det kommit upp när jag googlade. Minns att broder B. hade en liten grön diktsamling som den fanns i.
RaderaKan bara tycka att det är så synd det där med musiken för det är ju en viktig ingrediens i tillvaron - musik och dans.